Varför vill man ha ID som betyder något?

Jag har under de senaste veckorna brottats med exakt samma frågeställning på tre olika ställen i vår verksamhet: "Vi vill att ID för X ska vara formaterat så här: Y" där X kan vara ett anställningsnummer, ett användarnamn, ett artikelnummer, etc. Y är något mönster som innefattar information om hierarkin som objektet ingår i eller kanske en förkortning av innehållet i andra fält.

Anställningsnummer

Här vill man helst ha olika intervaller för att särskilja anställda mellan olika bolag i vår koncern. T ex 3000-3999 för bolag x och 4000-4999 för bolag y.

Användarnamn

Här vill man oftast ha någon slags förkortning av personens för- och efternamn, t ex två bokstäver från förnamnet och tre från efternamnet, eller förnamnets första bokstav och hela efternamnet.

Artikelnummer

Artiklarna ingår i artikelgrupper som ingår i produktgrupper, så då vill man ha artikelnummer på formen xxx-yyy-zzz.

Det finns ju många nackdelar den här typen av formatterade koder. T ex så begränsar man sig i hur många anställda man kan ha, eller det blir krockar i användarnamnen som gör att man måste gå ifrån mönstret, eller att man inte kan flytta på en artikel till en annan artikelgrupp. Istället skulle man ju vilja ha rena löpnummer som ID, som kan automatgenereras av systemen, och att man som användare inte behöver se ID utan bara jobba med objektens namn och andra attribut.

Så vi på IT frågar varför. Verksamheten svarar "vi vill kunna se på ID vad det är för något". Varför det, frågar vi. Verksamheten svarar "för att vi har inte tid att kolla i någon separat tabell för att se vad ID betyder". Varför måste ni kolla det då? "Jo för att vi inte kan se det i GUIt".

Aha! Det är en användbarhetsfråga! Varför inte lägga lite energi på att förbättra våra gränssnitt så att man ser den relevanta informationen direkt?

Märkligt att samma diskussion dyker upp överallt. Kan det vara så att vi människor har en tendens att försöka se mönster i allt, även när det inte finns något? Jag upplever till exempel att jag funderar över mönster som jag tycker mig se i de koder som genereras när jag loggar in på min internetbank. Men det borde ju inte finnas något mönster eftersom då skulle inloggningen ha allvarliga säkerhetsbrister. Det verkar alltså vara våra hjärnor som lägger energi på att skapa mönster och tolkningar, och när vi exponeras för siffror som inte betyder något, så försöker vi ändå att skapa en betydelse...

Känner ni igen er i detta resonemang? Kommentera gärna!